when you say nothing at all

begravningen var vacker, men den borde inte ha handlat om dig.
den borde inte ha varit överhuvudtaget. utan du skulle fortfarande ha levt och
det här skulle inte finnas. det här borde inte vara en verklighet någon ska
behöva leva i.
de spelade på din gitarr och de spelade dina favoritlåtar.

det skar. jag såg dig framför mig, med gitarren i högsta hugg och sjungandes
för full galopp.
men det var bara en inbillning. verkligheten är inte så vacker längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0