Evelina

Texten från VK om Niclas


Den 31 januari 1992 föddes en solstråle. En solstråle som varje dag sedan dess lyste upp vår dag och gjorde livet gladare.

Alla som var en del av Niclas liv förstod hur unik han var. Han fyllde våra liv med glädje och kärlek, utan att kräva något tillbaka. Ingen fick känna sig bortglömd eller oälskad och i Niclas närhet var det otänkbart. Han hade alltid en kram eller goda ord att ge bort. Alltid fanns han till hands för att hjälpa till och igenting var besvärligt eller svårt.

Niclas överöste sin familj med hela sin spontana personlighet med allt vad det innebar. Det var musik för hjärtat att höra Niclas tillsammans med sin älskade bror Jens fnittra och skratta åt det galna i livet. Niclas tyckte verkligen om att diskutera och fundera över livets alla stora och små frågor. Han var ärlig i sitt sätt att vara både mot sig själv och mot andra. Vågade visa sin kärlek. Stod upp för vad han tyckte var rätt och för vad som var fel. Han bildade sig en egen uppfattning och trodde på sig själv.

Niclas levde sitt liv väldigt väl.

Visionerna och drömmarna om framtiden var många. När han bestämt sig för något såg han bara målet framför sig. Svårigheterna att ta sig dit var ovidkommande och fick lösa sig eftersom, vilket de också gjorde för Niclas var en handlingens man. Aldrig hörde man honom säga att någonting var omöjligt. För honom var det ännu en utmaning att lösa ju svårare och tokigare desto mera intressant. Detta märktes också i hans ihärdiga arbete med att laga cyklar, mopeder och gräsklippare. Till honom kom både små barn, ungdomar och vuxna för att få sina prylar lagade. Det han inte kunde det lärde han sig. Var det inte en vattenpump han lagade så renoverade han en gitarr. Ständigt nya projekt på gång. Niclas var killen som jobbade ihop till sin egen gräsklippartraktor vid 12 års ålder och kunde putsa alla fönster i en villa på ett ögonblick.

Niclas hade en stark tro och drivkraft – kärleken. Han verkligen var, levde och spred kärlek. Med vänliga ord eller med en hejdlös kram fylld av skratt och glädje tjut. För alla som levde i Niclas närhet kunde han hitta på alla möjliga och omöjliga spratt. Allt för att göra tillvaron gladare.

Sommarstugan på Enskär låg Niclas varmt om hjärtat. Där gick det åtskilliga kilo spik genom åren. Hans dröm om en egen båt var på väg att bli verklighet. Niclas älskade havet och den tillvaro han kunde leva i på ön; att känna sig fri från alla krav och måsten och att bara få vara. Vetskapen om att havet kunde ta honom dit han ville i det oändliga gjorde honom lycklig. För Niclas var det viktigt att han och hans älskade Josefin tillsammans upplevde detta.

Intresset för musik och sång växte hela tiden. Han lärde sig snabbt, som med allt annat han bestämt sig för, att spela gitarr. Ofta såg man honom med gitarren på ryggen på väg till ett rep eller en spelning. Han gick med i Hörnefors församlings ledarskola där han var mycket aktiv. Han var under sommaren lägerledare för både barn och ungdomar flera veckor och helger ute på Norrbyskär där han även jobbade som vaktmästare. Han var en av nyckelpersonerna vid ungdomarnas konserter, shower och mässor. Spelade han inte gitarr eller sjöng så skötte han ljus och ljud.

Det viktigaste för Niclas var familjen, Josefin och vännerna. Han verkligen älskade att överösa dem med kramar, pussar, vänliga ord och fylla deras liv med glädje. För Niclas kunde man inte dölja någonting, han såg alltid igenom. Han tog sig tid för den som behövde i alla situationer hur stressad han själv än var.

Niclas gick andra året på byggprogrammet med inriktning på betong. Han hade en otrolig fysisk styrka och en outtröttlig energi. Dessa två egenskaper kombinerat med en stark vilja gjorde att när ingen annan hade ork eller förmåga att fortsätta jobba så öste han bara på. Detta var anledningen till att en av hans vänner gav honom smeknamnet HulQ.

Niclas berörde de människor han mötte och betydde mycket för hans vänner. De vänner som stod honom nära kunde han göra allt för. Saknade de någonting såg han till att ordna det. Hans vänner skulle ha det bra och vännerna var många. Gänget i Eskimo-productions och alla deras galna upptåg skapade en otrolig gemenskap och nära vänskap för livet.


Niclas var en fantastisk, god och kärleksfull människa som vi nu bara får ge våra tysta och oskrivna ord - för vackrare ord finns inte.

Det meningslösa tog Niclas härifrån. Kärleken får honom att finnas kvar i vår innersta själ.

Vi får lyssna på kärleken innan livet är över och fortsätta den väg han började gå. Vi vet att han går med oss fastän vi inte längre kan höra hans steg. Tiden finns inte längre och tystnaden är total. Innan han försvann berörde han våra hjärtan och nu bor han i de vackraste hörnen av våra tankar.

En solstråle har slocknat men när solen vaknar tänder han våra minnen och påminner oss om att leva livet väl.








;skrivet av Mosse