Evelina

Kan nåt, nån, allt rädda mig?!?!!
Det är ett brutalt kaos i mitt huvud, mina luftvägar täpps igen och
jag känner mig som en kropp utan själ!
Jag har inte den blekaste om hur, eller någon logisk förklaring till
att jag kommer överleva utan dig, med vetskapen om att jag aldrig
kommer få hålla om dig. Inte ens se dig som hastigast, i en sekund.
en tiondels sekund.......ALLT ÄR FÖRSENT.
jag behöver dig, bara dig.
Jag kommer aldrig förtränga vad vi gjort, allt du sagt och känslan

som spreds i mig tack vare dig.

Känslan du gav mig, det hopp om att saker kunde förändras som du gav mig.

hur du var den starkaste personen jag mött.

jag vågar inte tänka på dig. se dig framför mig.
men det enda jag vill, är att tänka på dig.
se dig framför mig.